Lydnadsträning

Calle och jag har då börjat på vår bana som lydnadsekopage och än så länge spirar kärleken till aktiviteten. Jag och Calle gör framsteg varje dag och samarbetar gudomligt. Men vis av erfarenheten går jag bara och väntar på det stora bakslaget. Dock vill jag gärna tro att både jag och Calle har mognat, både i vår relation till varandra och i våra utvecklingar. Jag som tydlig och stark ledare och han som vuxen, "vis" hund.

Dexter däremot vill inget göra. Han kan ställa upp att springa en liten agillity-bana med de minst "farliga" hindren men bara för att jag ber honom om det. Jag ska INTE inbilla mig att han tycker det är lite kul ensengång. Så han får väl trula runt som sällskapshund då.

Lizzie, dotter till Saffran som vi hade, har börjat nästla sig in i våra hjärtan. Mamma sådde ett litet frö i mig när hon sa att jag kanske skulle tagit och träna Lizzie så hon blir nåt....jaaa, varför inte!? Så nu är hon hos oss ibland, snart fem månaders litet lyckopiller, helt underbart go och söt. Det går som inte att låta bli att tycka om henne. Lättsam att arbeta med och fattar galoppen direkt. Ja vi ser väl vad det blir av henne!

Skänker idag en extra tanke och många kramar till Anna och Åke med familj.

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback