En morgon i mitt liv...
"Jag trevade tills jag hittade snooze-knappen, och utverkade ytterligare fem minuters skuldtyngd slummer. Jag skulle ha gett vad som helst för att slippa stiga upp. Vad som helst.
Badrummet var upptaget, vilket var skönt. Det var ingen idé att stiga upp innan det blev ledigt. En kortvarig frist.
Jag kunde ligga kvar i sängen en stund, halvsova och förstrött tänka igenom de olika självmords metoder som stod till buds, för de verkade betydligt mer lockande än att ta tunnelbanan till jobbet.
Jag hade lekt med tanken att begå självmord otaliga gånger - konstigt nog oftast på vardagsmorgnar - men hade för länge sedan insett att moderna lägenheter inte är utrustade för sånt. Inga läskflaskor med ogräsmedel, inga rep, inte ett enda jordbruksredskap.
Men jag border inte vara så pessismistisk - man kan bara man vill, heter det ju. Men om jag å andra sidan inte varit pessismistisk hade jag inte velat ta livet av mig och då skulle det inte varit något att diskutera.
Jag gick igenom de möjligheter som stod till buds.
Jag skulle kunna ta en överdos med värktabletter. Men jag var ganska säker på att det iinte funkade, åtminstone inte i mitt fall, för ett par gånger när jag varit riktigt bakis hade jag tagit omkring tolv tabletter utan att ens bli sömnig, än mindre dö.
Att kvävas under en kudde verkade inte alltför motbjudand. Ett ganska trevligt, stillsamt sätt att lämna in, och det hade dessutom fördelen att jag slapp gå upp. Men det var med det som med konstsim - ganska meningslöst om man försökte på egen hand.
.....
Att begå självmord är ett krångligt, krävande företag som ofta var förenat med besök i järnaffärer. Och om man har lyckats kravla sig upp ur sängen och ner till handelsträdgården eller färghandeln är det värsta redan över och man kan lika gärna gå till jobbet."
Hämtat ur "När Lucy Sullivan skulle gifta sig" av Marian Keyes
En bok som jag för övrigt varmt kan rekommendera för den som gillar att ligga och fnissa för sig själv.
Badrummet var upptaget, vilket var skönt. Det var ingen idé att stiga upp innan det blev ledigt. En kortvarig frist.
Jag kunde ligga kvar i sängen en stund, halvsova och förstrött tänka igenom de olika självmords metoder som stod till buds, för de verkade betydligt mer lockande än att ta tunnelbanan till jobbet.
Jag hade lekt med tanken att begå självmord otaliga gånger - konstigt nog oftast på vardagsmorgnar - men hade för länge sedan insett att moderna lägenheter inte är utrustade för sånt. Inga läskflaskor med ogräsmedel, inga rep, inte ett enda jordbruksredskap.
Men jag border inte vara så pessismistisk - man kan bara man vill, heter det ju. Men om jag å andra sidan inte varit pessismistisk hade jag inte velat ta livet av mig och då skulle det inte varit något att diskutera.
Jag gick igenom de möjligheter som stod till buds.
Jag skulle kunna ta en överdos med värktabletter. Men jag var ganska säker på att det iinte funkade, åtminstone inte i mitt fall, för ett par gånger när jag varit riktigt bakis hade jag tagit omkring tolv tabletter utan att ens bli sömnig, än mindre dö.
Att kvävas under en kudde verkade inte alltför motbjudand. Ett ganska trevligt, stillsamt sätt att lämna in, och det hade dessutom fördelen att jag slapp gå upp. Men det var med det som med konstsim - ganska meningslöst om man försökte på egen hand.
.....
Att begå självmord är ett krångligt, krävande företag som ofta var förenat med besök i järnaffärer. Och om man har lyckats kravla sig upp ur sängen och ner till handelsträdgården eller färghandeln är det värsta redan över och man kan lika gärna gå till jobbet."
Hämtat ur "När Lucy Sullivan skulle gifta sig" av Marian Keyes
En bok som jag för övrigt varmt kan rekommendera för den som gillar att ligga och fnissa för sig själv.
Kommentarer
Trackback