Hundliv

Idag har det väl varit en sån vacker dag som man alltid pratar om. Solen skiner, det mesta rullar på som vanligt.....en sådan dag man tror det ska hända något, men inget hånder ju något om man inte hittar på det själv.

På jobbet:
Jag har ju haft den obeskrivliga turen att få en PRAO.....eller inte. Inte för att killen jag "har hand om" är dålig, otrevlig, lat eller något åt det hållet. Han är jättetrevlig, framåt, duktig och bangar inte för det minsta. Man konceptet "P-R-A-O" är jag så less att jag kan kräkas på. Jag är absolut inte rätt person för detta arbete. Jag uppskattar mitt jobb på Dialysen mest för att jag får vara min egen boss i många samanhang. Jag behöver inte ta ansvar för någon annan än mig själv.....UTOM när jag har dessa elever. *morr*
Blev lite full i skratt åt mig själv när jag hade slutat och skulle gå ut i bilen för att köra hem. Jag byter om, letar reda på bilnyckeln och lämnar sjukhusbyggnaden. Och sen: "JAG HITTAR INTE BILEN!" Jag är så trött på morgonen att jag inte har en chans att komma ihåg var jag ställde den....tragik-komik, kallas det va?

Äntligen hemma:
När jag kom "hem" till Skärpe så bestämde jag mig för att: "jaa, jag ska nog ut och rida idag!" Så jag slog en pling till Lo, som var ute på vägen ovanför hästarna och arbetade, och han sa att det bara var att komma. Jag såg framför mig hur kul vi skulle ha, jag och Svarten, ute i skogen i solen en lugn promenad. BULL SHIT!!!
När jag hade ryktat, kratsat och sadlat hoppade jag upp och till min egen stora förvåning lyckades jag själv komma på plats sedan började prövningen.
Ha gick fanimej inte framåt.....ALLS! Och jag försökte med hälarna, smackande, spöet men ingenting bet.
Men så kom Lo till undsättning efter ungefär en halvtimme.
Jag kan ju bara meddela att jag har en hemsk träningsvärk i vaderna....

Nu så har vi ätit och ska snart ut på en promenad med (o)djuren!